Min depression i egna ord .

Då blogglusten spökar ikväll tänkte jag dela med mig av hur min depression är och vad den gör med mig. Kanske nu inte en enda pinne bryr sig eller något men vill iallafall dela med mig av min historia. Eftersom depression är vanligt idag. Kan ju börja med några punkter på symptomen.

• Du känner dig JÄTTEKÄNSLIG, du kan gråta över precis vad som helst och när som helst.
• Du känner dig orolig. 
• Sånt som gjorde dig glad, blir till sånt du inte känner glädje av mer. Inte på samma sätt.
• Känner dig irriterad på allt och alla.
• Koncentrationssvårigheter i arbete/skolan , sånt du klarat av bra blir en stor utmaning.
• Du får dåligt självförtroende, din självkänsla går till botten.
• Din matlust ändrar .
• Din sömn blir rubbad
• Ifrågasätter ditt livs mening

Där var några punkter, och dessa stämmer på mig också. Är ju inte alls kul att veta att du kan börja gråta lite när som helst. Att du går omkring med den stora klumpen oro i magen dag ut och dag in, rädd att något skall hända åt nån i din omkrets eller något . Ångest och oron styr dig mer än vad du tror. Iallafall gör den för mig, ångesten bestämmer nog hur mina dagar ser ut. Känner int alls igen mig själv eller min kropp mer, förr orka ja ju nog håll på me nå kroppsligt, nu idag orkar ja knappt bär upp 4 matpåsar i trappan då jag har varit och handlat.. Krafterna är helt borta. Min irritation varierar , men mest går den ju ut över Robin.. Vilket gör mig mer orolig och gråtfärdig. Well, min självkänsla är borta, ser inget nyttigt med mig mera. Många gånger per dag frågar jag mig själv Varför finns jag ? Varför är jag här ? och så vidare. JÄTTEKUL DE LIKSOM. Och matlusten är oftast borta. Brukar äta typ en gång om dagen, och då talar vi om kanske ett litet bröd totalt om dagen. Jaha nämen och hur tänker ja då? Jo nu ska ja berätt he, Eftersom mitt självförtroende och självkänsla är på minus noll så tänker ja då nämen ja bantar ner me odentlit, så ja sir bra ut. Kanski ja mår bäter tå. NÄMEN DUMMA JAG. Och för att min depression gör min matlust dålig. Vilket suger, jag älskar ju mat annars men nehepp.. Jamen kanske ni förstår vilken utmaning varje dag jag går med. Fast de inte ser ut så på utsidan. Men jo innerst inne är jag MYCKET känslig , tar åt mig av precis allt, minsta lilla. Tur att medicinen jag äter låter mig sova ordentligt härefter. Men i 4 år och lite till har jag bara skuffat undan allt dåligt som hänt då, jag har då istället låtit det gå ut över sömnen. Måste lära mig lyssna på min kropp, det är ju denna kropp jag ska leva i tills ja blir ett litet skruttigt gammalt russin till gammal tant. Men jag kämpar och vet att jag kommer nära slutet av denna tunga period . En period som även hör mig starkare trots det inte känns så . Men i slutändan, varje motgång gör dig starkare. Och till er alla andra som kämpar mot något eller bara har det jobbigt : Be om hjälp - Jag är glad idag att jag vågat be om hjälp efter 4 år ... Jag får ta en dag i taget, vila upp mig, stanna upp i livet och se mig omkring och fundera.. Tar ju trots allt en del av vuxenlivet nu också. Så kanske jag skulle skapa en ännu stadigare grund att stå på och vara mer redo för livet. Så det kämpar jag med varje dag nu, och hoppas de går mot sitt slut så ja får starta ett nytt kapitel snart.