Dagens --

Fredags kvällen bestod av mycket trevligt sällskap, prat och skratt. Mysigt med fredagsmys tillsammans med andra än bara med R, blir lite enformigt tillslut. Men gårkvällen var riktigt roligt och kändes som ett litet steg på den bättre vägen. Läste på mer om biverkningar av min medicin, och blev ju direkt inte förvånad. Har ju märkt att jag har blivit mer nedstämd och less på precis allt. Men det verkar vara en del av processen, och hoppas det går över inom en snar framtid. Vill ju helst bara sova, äta, sova och sova lite till. Och rastlös är man mestadels av dagarna, märker den blir värre för varje dag som går. Vilket suger stort. Vill göra något hela tiden men vet ju inte vad jag vill göra. Usch fy vad jobbigt dehär. Barnsjukan blir större, vill så gärna ha en liten tös att älska, att få uppfostra och ta del av mitt barns liv. Och bilda familj med min älskade Robin. Nåt jag tänker ofta på, drömmer om och längtar. Nä nu är jag nog ofantligt rastlös och jävla trött fast jag har sovit bra inatt. Vill bara krama om min älskling nu och känna hans trygghet. Fast jag inte visar att jag uppskattar honom varje dag gör ja nog det. Han är min klippa, en som verkligen finns där för en. Älskar honom av hela mitt hjärta och hoppas verkligen att han står ut med mig genom denna tunga period. Hans ord betyder mycket, jag skulle aldrig byta ut honom. Robin Wärn mitt allt 💕

Vad annat kan jag berätta, då endå känslorna och tankarna snurrar på. Försöker hålla en liten bit av humöret på bättre sidan, men är väldigt svårt. Ögonen känns som sandpapper, har no what so ever lust med nåt. Hoppas de vänder snart. Trevlig lördag eller nåt.